Törnrosa

I lördags var jag i Göteborg och såg Mats Eks Törnrosa.
Det var en helt makalös föreställning! Rolig, upprörande och berörande.
Fantastiska dansare och  att det var en "levande" orkester gjorde upplevelsen så fantastisk.


Här kan ni läsa mer.

Ruggigt väder och varma händer

Sommarens vackra ute blir levande ljus inne

Chokladblomman som faktiskt luktar choklad!

Ibland blir det inte bra!

Jag tycker inte om vintern. Kallt, halt och mörkt.
Nu är mina "engelska" vantar färdiga, och jag är nöjd! Varma och fina är de. Snart får jag garn jag beställt från Yll och tyll och då ska jag sticka ännu fler vantar..
Men först ska jag tända några ljus..

Grattis Tomas Bannerhed!

till Augustpriset för Korparna! Romanen som är en av mina största läsupplevelser i år! 

Foto: Henrik Montgomery / Scanpix

Att tappa både det ena och andra...

Hösten är på väg, och jag fryser om mina händer! Även om hösten är varm.. Har kommit halvvägs med andra vanten, kanske har jag varmt om händerna i morgonbitti. Mönstret till mina vantar skickade jag efter för några års sedan och det skulle bli mitt första stickprojekt med engelskt mönster, stickar halva första vanten och åker sedan till Stickfest i Väst för att tappa bort mitt mönster på vägen hem... Klart syftningsfel! = ) Min vän L och jag hade en jättetrevlig helg i den Göteborgska skärgården. Men mitt mönster förlorade jag någonstans på väg hem. Nu har jag tagit tag i stickningen igen och stickar på fri hand.
Och jag hoppas att någon sticksugen hittat mitt mönster och nu har fina vantar också!

Tappat bort mig i läsningen har jag också. Läser oftast flera böcker samtidigt och Moras roman har hamnat underst i högen av böcker.
Fast det är bara för mig att lägga den över Eleanor Cattons debutbok Repetitionen som jag började läsa igår. Den har en ton och ett språk som jag fascineras av.  Och själva berättelsen har jag inte fått kläm på, många av karaktärernas namn får mig att fundera Isolde och Saladin t.ex.

Vädret är grått och på trappan ligger årets skörd av valnötter.

Så var vantarna

färdiga... Men jag blev inte så nöjd. Hoppas att dottern blir det! De är varma vilket fall och varm vill jag att dottern ska vara! Har lånat mönstret från Clara Stickar. Fast jag gjorde lite annat mönster, försökte få till en stjärna men den ser mest ut som en klump! Och den lettiska flätan fick jag inte till. Tack till Clara och er andra som lägger ut mönster!!

Lite från bokmässan

Kerstin Ekman signerar sin senaste bok på mässan. Ekman har tillsammans med Helena Brodin bjudit in mig till en helt annan värld än min vanliga, den som påtvingar jobb, sömn och mat. Jag lyssnar nu på Ekmans trilogi Vargskinnet i Helena Brodins tolkning. Det är en fantastisk flykt i litteraturen. Jag tror att jag aldrig skulle njuta så av min egna läsning som jag gör av Brodins. Så tycker du om att lyssna på ljuböcker är detta bland det bästa!
Återkommer till mässan när jag sorterat alla mina intryck.

Sommarmorgon

Morgonstunden är dagens bästa tid i trädgården med

en bricka med böcker och kaffe.

Istället för bokhögarna inne!

Ibland växer sig högarna så höga att allt rasar...

Tomas Bannerhed skriver så vackert i sin debutroman!

”Jag höll upp asplövet mot solen, förde det långsamt närmare ögat, centimeter för centimeter, och nervbanorna blev till floder som spred sig över ett främmande land, vattenvägar med infödingar som paddlade fram i urholkade trädstammar bland livsfarliga kajmaner, floder som ringlade sig genom ångande djungler där harpyor lyfte från trädkronorna med apungar och sengångare i klorna, svoschade iväg som urörnar på sina enorma vingflak-
På nytt rycktes jag tillbaka till verkligheten. Det var far som tutade – en lång uppfordrande signal signal, som om han visste var jag var, skulle kalla mig till sig, ville visa vem som är vem.
Idag är inte vilken dag som helst. Du är du och jag är jag och jag kommer när jag vill. Till det ni kallar hemma.”

Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner på Liseberg

Igår var vi på Liseberg och såg Carl-Einar Häckners varieté Trollkarlens återkomst. Och det var roligt som vanligt. Han kan verkligen värma mitt hjärta med sina galna upptåg och skicklighet! Häckner uppträdde på Liseberg för femtonde året och vi har nog sett 11-12 av dessa föreställningar.
Igår var det TVinspelning och jag var inte på scenen, vilket jag var förra året... då fick jag någon form av ankmask/mun på mig. Det var roligt men roligaste var att se min familj skratta så mycket.

Karin Boye och Spektrum

Bläddrar i boken ”Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur” av Johan Svedjedal. Svedjedal skriver om idéerna och personerna som drev tidskriften under 30 -talet. Idag kom Spektrum nr 2 från 1932 ner i brevlådan som vi köpt via antikvariat. I den skriver bland andra Anna Freud en längre artikel om Barnanalys som ska bli spännande att läsa. Lika intressant som artiklarna är reklamen i tidskriften, som att man kan vända sig till A.-B. Vasastadens bokhandel på Drottninggatan 93 om man ska anordna en LÄSECIRKEL så ger de förslag samt levererar böcker i vackra och starka omslag.
I boken inleds kapitel nummer 2 med en dikt av Karin Boye.

En mås är jag, och på vilande sträckta vingar
dricker jag havssalt salighet
                                  långt östan om allt jag vet,
                                  långt västan om allt jag vill,
och rör vid världens hjärta -
bländvitt!

Glad midsommar

Inte en garnbutik

så långt ögat nådde i Berlin...
Men vilken stad! Så intressant och spännande.

Tyvärr behärskar jag inte språket så maken fick själv gå och botanisera i alla boklådor som fanns, och de var många. Jag hade med tre böcker, Roberto Bolaños bok ”2666”, Carl-Johan Vallgrens essäsamling "Berlin. På åtta kapitel" och en mycket stark debutroman "Ingen fara" av Selma Mahlknecht. Den sistnämnda är utgiven på Bokförlaget Thorén och Lindskog som ger ut tysk litteratur i svensk översättning, ett mycket lovvärt projekt!
Vallgrens Berlinbok kommer jag att verkligen använda vid nästa Berlin besök.

Vi besökte bl a Käthe Kollwitz museum, hennes bilder är starka och ibland obarmhärtiga i sin nakenhet.

Family Living och en möbius-sjal

Att läsa och identifiera sig kan ge tröst och glädje eller som nu när jag bläddrar i Lotta Sjöbergs Family Living, den ostädade sanningen igenkännande skratt. Jag är ingen serie läsare för jag vet inte var jag ska "fästa" ögonen utan jag vill läsa flytande text där ögonen följer raderna! Men en kollega satt och skrattade så gott när hon läste Family Living under en lunch härom veckan så jag blev så nyfiken på Sjöbergs nya seriealbum. Lotta Sjöberg träffar så ofta "mitt i prick" och hon skriver inledningsvis att "Den här boken hade aldrig kommit till om jag städat bort min tid." Och det är ju så att i livet måste man prioritera bort vissa saker för att ha tid med andra, som att ha tiden för att läsa och sticka får man dra ner på städningen!

Tiden är svår att styra över....

På Syfestivalen köpte jag så vackert garn, Filisilk, av KarMa Garn, och nu har jag börjat sticka en möbius-sjal... men jag vet inte hur det blir. Har redan dragit upp den en gång då jag stickade fel de första varven (alldeles för många räta varv) men jag stickade ändå vidare i tio cm för jag ville se om det blev en sjal överhuvudtaget. Nu har jag börjat om! Hittade ett mönster hos Barbrosstickning - Knitting och hos Stick å brinn. Stick å brinn har en foto på sjalen som visar hur fin den är.

DUMMA DUMMA KATT

Hur kan man tro att Gunnar kan göra så här???

Det här var våra finaste fåglar i trädgården

Erri de Luca och Kim Thúy och 365 saker...

I solstolen med Kim Thúys bok Ru och Erri de Lucas Montedidio har jag tillbringat helgen som gick. Nu är det hopp om livet igen. Min "Citronsjal" är också färdig! På kvällarna har maken och jag sett Mad Men säsong fyra, det är en så bra serie!

Ru måste jag läsa om snart igen. Det var en så drabbande läsning! Författaren utgår ifrån sin egen historia. Hon berättar i korta, korta kapitel med ett sparsmakat poetiskt språk om det mest fruktansvärda men också om livsbejakande kärlek till sina söner och sina släktingar. Kim Thúy flydde som tioåring med sin familj från Vietnam. Ru betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och ”bäck” på franska. Det är också en så beskrivande titel på boken. För här både vaggas läsaren och flyter fram i berättelsen. Den är väldigt personligt skriven och jag känner mig utvald som läsare som får ta del av Kim Thúys liv.Boken är utgiven på SEKWAs förlag, som har en så fantastiskt intressant utgivning! På 365 saker du kan slöjda kan du vinna en av deras böcker, Ät mig av Agnès Desarthe.
Erri de Lucas bok Montedidio berörde mig också starkt. Titeln Montedidio är ett område med höga höjder i Neapel. Här bor den trettonåriga namnlösa pojken som skriver om sitt liv. Han har precis slutat skolan och börjat arbeta som snickarlärling. Och varje kväll skriver han ner vad skomakaren Rafaniello berättar. Rafaniello har vingar i sin puckel och han lagar alla Neapels fattigas skor.  Efter att modern har insjuknat tillbringar fadern all tid hos henne. Pojken lämnas utanför deras innerlighet och gemenskap. Pojken berättar om Maria, flickan som öppnar sig för honom och söker tröst. Och han skriver om sin bumerang som han övar med varje dag men aldrig slänger iväg. Montedidio handlar om språk och nödvändigheten om att behärska italienskan som skiljer sig så mycket från napolitanskan.  Montedidio är utgiven på Elisabeth Grates förlag.

Färgglatt och vackert!

Förra helgen var det Syfestival här i Jönköping. Jag var där med en vän och vi gick runt bland garner och tyger. Som oftast svartklädd så ville jag ha lite färg, trots att jag inte alls visste vad jag skulle sticka. Nu har jag börjat sticka en "Citron" i det mjukaste silkesgarn, en sjal som jag sett många göra i de olika stickbloggar jag läser.
Det är fint med den rundade avslutningen.

Vackra knappar hittade jag oxå!

Tiden räcker till lite mer för stickning nu när jag hoppat av min litteraturkurs. Det känns väldigt skönt att inte plugga just nu, det blev bara för mycket. Får se om jag kan ta de återstående poängen lite längre fram...

Nam Le

Jag läser novellsamlingen Båten och njuter verkligen av språk och berättelser!
Det är en omtumlande läsupplevelse.  Jag saknar den redan trots att jag inte ännu läst ut den. Omläsning!
Vi ska prata om den i bokcirkeln i morgon. Egentligen kunde man läsa novell för novell och ha så mycket att tala om.

Årets första blåsippa

Det är förunderligt hur naturen har växtkraft! För ett par dagar sedan var marken täckt med massor med snö... och nu spirar det i trädgården även i gruset intill husväggen. Glädje!

Sonen och jag

Det är inte ofta vi tittar på film tillsammans! Men i kväll såg vi Shutter Island, filmen som bygger på Dennis Lehanes bok. Filmen slutade med en fantastisk musik! Dinah Washington & Max Richter "This bitter earth - On the nature of daylight. Lyssna och njut!

Associationer

Jag läste On Word Arts inlägg om Magnus Florin och efter att ha strax innan bläddrat i Natalia Ginzburgs Att bo i världen tänker jag att all litteratur hänger ihop på ett eller annat sätt! Att bo i världen är ett urval av Ginzburgs artiklar och essäer. Jag hittade boken på grund av sitt fina omslag. Hon skriver bland annat om hur hon besöker operan regelbundet. "Jag förstår mig inte på musik, därför lyssnar jag inte. Ofta sover jag, eller så tänker jag. Jag tänker på alla operor jag hört i mitt liv. Inte lyssnat på, hört. Kanske också hört är för mycket sagt. Jag tänker på alla de operor jag bevistat, ett onödigt vittne, förlorat i egna tankar."
Florins nya bok Hemligheter är ett liberetto.
Ginzburg har en essä om trasiga skor, som är en riktig lite pärla. Perla heter förlaget som gett ut boken, så passande.


- Jag tänker ofta på dig.
Hur tänker du?
- Kanske inte på dig, men på att jag har så få minnen av dig
och att de minnena kanske mest är påhitt och fantasier, byggda
runt ingenting Som dammtovor runt en torr brödsmula.
Jag önskar att jag hade fler och säkrare minnen av dig.

Det känns som om jag nu borde fråga dig ifall du kan förlåta mig?
- Vill du fråga det?
Nej. Verkar jag förhärdad? Det är inte meningen. Men det känns
meningslöst med sådana frågor. "Kan du förlåta mig?"
Det är väl sådant man säger om man trampar någon
på tårna på bussen? Det jag gjorde är oförlåtligt. Hur skulle man
kunna förlåta något sådant?
De som blir kvar måste väl leva med det ändå?
Det oförlåtliga är oförlåtligt hela tiden, men det går väl att uthärda?
Och i längden är väl det oförlåtliga det enda som är värt att förlåta?
Saknar du mig fortfarande?

ur Magnus Florins "Ränderna"

(Fotograf: Cato Lein)

Strunta i alla BORDEN

Jag borde städa, borde laga mat, borde läsa och rent av sticka varma vackra vantar… Strunta i alla borden! Sätt dig ner i lugn och ro och  lyssna till " Sonja Åkesson tolkad av", en samlingsskiva med kvinnliga svenska artister som tolkar Sonja Åkessons poesi. (Gärna med de vackra vantarna)
Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Britta Persson, Lisa Nilsson och Lena Swanberg är några av artisterna. Och en av mina absoluta favoritsångerskor Nina Ramsby, hon gör en så fin tolkning av Skärvor av en svit.
Så låna, lyssna!

Så himla charmig!

Vad gör man när man kommer hem en onsdagskväll efter jobbet? Jo, tar fram den halvfärdiga halsduken och sätter på en film från bibblan. Jag vet inte hur många filmer jag lånar som jag aldrig ser... så jag vet inte vad jag missar!

Men ikväll såg jag en så himla charmig film! Mike Leighs Career girls. Den handlar om Annie och Hannah som bodde ihop när de pluggade på universitetet. Nu träffas de igen efter sex år. Udda karaktärer, men så härligt att se Hannah, spelad av Katrin Cartlidge ilskna utspel!

Förnumstig=TRIST

Förnumstig var det ord jag tänkte på när jag lyssnade till Alexander McCall Smiths Det varsamma bruket av komplimanger. När författaren kom ut med sin populära bok Damernas detektivbyrå började jag läsa den... men så trist och käck! Läste bara några kapitel. Och den här var inte mycket bättre! Fick den i julklapp så jag kände mig lite tvungen är läsa den, så jag vet vad jag ska säga när vi träffas i bokcirkeln igen. Men hjälp, vad säger man när givaren köpte den för lite underhållningsläsning?? Det har i vilket fall fått mig att tänka på vad underhållningsläsning är för mig. Underhållning kan möjligen vara när jag tycker böcker är roliga, men jag är inte förtjust i roliga böcker... Jag vill läsa böcker som ger mig tankar eller som har ett språk som jag tycker om!

Nu har jag i vilket fall lyssnat färdigt (skönt!) och ny CD-bok är "Is och vatten, vatten och is" av Majgull Axelsson, med inläsare Gunnel Fred. Gunnel Fred som inläsare är verkligen en extra bonus!

(Bilderna kommer från Arbetarbladet och Aftonbladet)

Peace, kommunistvantar och tävling..

Fäste sista tråden på mina svarta pulsvärmare i Alpacagarn. De är stickade i ett mönster från Drops design.
Jag hittade mönster på roliga vantar som Clara stickar har lagt upp på sin blogg. De passar till min äldsta dotter.
Så har jag köpt ett garn, Debbie Bliss Andes, som jag är så nyfiken på, från Nysta.Och ett mönster på ett par Peacevantar av Johanne Ländin.
Har även anmält mig till en utlottning av garn från Cina´s Kryp-in.

Nu ska jag sätta mig och sticka en stund och lyssna till Niceville av Kathryn Stockett.

Vanlig vardag igen!

Nu är helgerna över och vardagen är här med tidiga mornar och ute är det moddigt och halt... Ska dessutom jobba i helgen, vilket oftast är trevligt. Bibblan fylls av andra besökare i större utsträckning. Barnfamiljer och lite mer långväga lässugna, det är inte så stressigt.

Hilma Jakobsson från Alemarken stickade dessa
vantar till sin sonson Rune på 30-talet

Äntligen är mina vantar färdiga och jag är nöjd! Mönstret hittade jag i Skönt stickat av Paula Hammerskog och Eva Wincent.En liten förändring dock, mudden stickade jag randig, det blev väldigt fint!

Vackrast i fönstret just nu!

Allt gott ska komma dig till del

I mitt bibliotek hemma saknades det inhemska författare, eftersom det överlag var ont om böcker i en ekonomi som vår, men det kunde också bero på att deras böcker förbjudits av regeringen. Om jag någon gång hade fått tag på en bok av en afrikansk författare var det i London, i en stadsdel jag brukade åka till för att köpa matbananer, i en bokhandel med draperier gjorda av kentetyger. Inte i någon av de böcker jag fått i min hand fanns det personer lika mångsidiga som de människor jag kände. Och dessutom verkade det som om afrikanska författare hela tiden var tvungna att förklara de enklaste ting för resten av världen. För en afrikansk läsare kändes det som om saker och ting blev alltför ingående beskrivna. Ta harmattan, till exempel. Man visste ju redan: en period från december till januari, damm i ögonen, hosta, kyliga morgnar och fram mot eftermiddagen svettiga armhålor. När jag läste utländska böcker förklarade de aldrig naturliga saker, som snö. Hur den knarrade under skorna, blötte ner ens ansikte så att det blev både varmt och kallt.

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta var en av mina absolut största läsupplevelser förra året! Den är utgiven av bokförlaget Tranan och översatt av Birgitta Wallin.Vi får följa Enitan mellan åren 1971 till 1995. I romanens början är hon en liten elvaåring som lever privilegierat i en förstad till Lagos. Hennes vän och raka motsats, grannflickan Sheri får stor betydelse för Enitan.
I berättelsen följer vi också Nigerias politiska historia av militärkupper, censur och terror och hur det påverkar Enitan. Sefi Atta har skrivit en mycket intressant och viktig bok.

Om skörhet i livet

Beate Grimsrud på bokmässan 2010

Beate Grimsruds bok En dåre fri är en bok som nästan tagit andan ur mig! Grimsrud har skrivit en roman, med ett mycket naket språk, om en kvinna som tillbringar hälften av sin tid på mentalsjukhus. Vi får följa Eli Larsen från den norska barndomen till vuxen författare och filmare i Sverige. Grimsrud blottlägger Elis rädslor och tillkortakommanden på ett sätt så att jag skulle vilja bli karaktärens bästa vän och följeslagare. Tidigt kommer "småpojkarna" in i Eli, den ledsne Espen som gråter, lekkamraten Emil, revoltören Erik och så senare Prins Eugen till henne. De styr och ställer med den vuxna Eli så att hon inte klarar ett liv på egen hand.Boken handlar också mycket om vänskap, om de många vännerna som stöder och finns för Eli när det är som värst. Ett fint porträtt tecknar Grimsrud över Lolo som är (som jag tolkar) hennes närmsta kärlek.

Jag har varit på avdelningen under helgen. Jag sov inte då heller. Men jag fick berättelser, gåvor i natten. Jag blev mest glad för den lilla flickan som är jag och som berättar sagor för sina klasskompisar på väg hem från skolan. Hon kissar på sig. Hennes poäng försvinner i en gul fläck i snön som alla ser. Hela barndomen var fylld med såna gula fläckar i snön. Jag har skrivit om det, och om avdelningen. Men jag vill inte bli någon offentlig patient. Jag tröstar mig med att en roman är en roman och bara speglar skärvor av verkligheten. Hur man tror det var och hur man önskar att det varit. Skärvor av det olevda livet. Valda ögonblick, påhittade ögonblick. Berättelsen som föder nya berättelser. En personlig berättelse. Som framtår som sannare och sannare för en, ju längre bak i tiden den ägde rum. Språket. Som flyger in i pennan när man övat. Men ändå är detta att skriva en bok att låta en bit av mig leva ett liv jag inte kan kontrollera. En bit av mig som flyger omkring som ett utflyget barn jag glömde lära klä på sig innan hon försvann hemifrån.