Morgonstunden är dagens bästa tid i trädgården med
en bricka med böcker och kaffe.
Istället för bokhögarna inne!
 |
| Ibland växer sig högarna så höga att allt rasar... |
Tomas Bannerhed skriver så vackert i sin debutroman!
”Jag höll upp asplövet mot solen, förde det långsamt närmare ögat, centimeter för centimeter, och nervbanorna blev till floder som spred sig över ett främmande land, vattenvägar med infödingar som paddlade fram i urholkade trädstammar bland livsfarliga kajmaner, floder som ringlade sig genom ångande djungler där harpyor lyfte från trädkronorna med apungar och sengångare i klorna, svoschade iväg som urörnar på sina enorma vingflak-
På nytt rycktes jag tillbaka till verkligheten. Det var far som tutade – en lång uppfordrande signal signal, som om han visste var jag var, skulle kalla mig till sig, ville visa vem som är vem.
Idag är inte vilken dag som helst. Du är du och jag är jag och jag kommer när jag vill. Till det ni kallar hemma.”
På nytt rycktes jag tillbaka till verkligheten. Det var far som tutade – en lång uppfordrande signal signal, som om han visste var jag var, skulle kalla mig till sig, ville visa vem som är vem.
Idag är inte vilken dag som helst. Du är du och jag är jag och jag kommer när jag vill. Till det ni kallar hemma.”
