Erri de Luca och Kim Thúy och 365 saker...

I solstolen med Kim Thúys bok Ru och Erri de Lucas Montedidio har jag tillbringat helgen som gick. Nu är det hopp om livet igen. Min "Citronsjal" är också färdig! På kvällarna har maken och jag sett Mad Men säsong fyra, det är en så bra serie!

Ru måste jag läsa om snart igen. Det var en så drabbande läsning! Författaren utgår ifrån sin egen historia. Hon berättar i korta, korta kapitel med ett sparsmakat poetiskt språk om det mest fruktansvärda men också om livsbejakande kärlek till sina söner och sina släktingar. Kim Thúy flydde som tioåring med sin familj från Vietnam. Ru betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och ”bäck” på franska. Det är också en så beskrivande titel på boken. För här både vaggas läsaren och flyter fram i berättelsen. Den är väldigt personligt skriven och jag känner mig utvald som läsare som får ta del av Kim Thúys liv.Boken är utgiven på SEKWAs förlag, som har en så fantastiskt intressant utgivning! På 365 saker du kan slöjda kan du vinna en av deras böcker, Ät mig av Agnès Desarthe.
Erri de Lucas bok Montedidio berörde mig också starkt. Titeln Montedidio är ett område med höga höjder i Neapel. Här bor den trettonåriga namnlösa pojken som skriver om sitt liv. Han har precis slutat skolan och börjat arbeta som snickarlärling. Och varje kväll skriver han ner vad skomakaren Rafaniello berättar. Rafaniello har vingar i sin puckel och han lagar alla Neapels fattigas skor.  Efter att modern har insjuknat tillbringar fadern all tid hos henne. Pojken lämnas utanför deras innerlighet och gemenskap. Pojken berättar om Maria, flickan som öppnar sig för honom och söker tröst. Och han skriver om sin bumerang som han övar med varje dag men aldrig slänger iväg. Montedidio handlar om språk och nödvändigheten om att behärska italienskan som skiljer sig så mycket från napolitanskan.  Montedidio är utgiven på Elisabeth Grates förlag.

Färgglatt och vackert!

Förra helgen var det Syfestival här i Jönköping. Jag var där med en vän och vi gick runt bland garner och tyger. Som oftast svartklädd så ville jag ha lite färg, trots att jag inte alls visste vad jag skulle sticka. Nu har jag börjat sticka en "Citron" i det mjukaste silkesgarn, en sjal som jag sett många göra i de olika stickbloggar jag läser.
Det är fint med den rundade avslutningen.

Vackra knappar hittade jag oxå!

Tiden räcker till lite mer för stickning nu när jag hoppat av min litteraturkurs. Det känns väldigt skönt att inte plugga just nu, det blev bara för mycket. Får se om jag kan ta de återstående poängen lite längre fram...