I mitt bibliotek hemma saknades det inhemska författare, eftersom det överlag var ont om böcker i en ekonomi som vår, men det kunde också bero på att deras böcker förbjudits av regeringen. Om jag någon gång hade fått tag på en bok av en afrikansk författare var det i London, i en stadsdel jag brukade åka till för att köpa matbananer, i en bokhandel med draperier gjorda av kentetyger. Inte i någon av de böcker jag fått i min hand fanns det personer lika mångsidiga som de människor jag kände. Och dessutom verkade det som om afrikanska författare hela tiden var tvungna att förklara de enklaste ting för resten av världen. För en afrikansk läsare kändes det som om saker och ting blev alltför ingående beskrivna. Ta harmattan, till exempel. Man visste ju redan: en period från december till januari, damm i ögonen, hosta, kyliga morgnar och fram mot eftermiddagen svettiga armhålor. När jag läste utländska böcker förklarade de aldrig naturliga saker, som snö. Hur den knarrade under skorna, blötte ner ens ansikte så att det blev både varmt och kallt.
torsdag 6 januari 2011
Allt gott ska komma dig till del
Etiketter:
Sefi Atta,
Skönlitteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar