Associationer

Jag läste On Word Arts inlägg om Magnus Florin och efter att ha strax innan bläddrat i Natalia Ginzburgs Att bo i världen tänker jag att all litteratur hänger ihop på ett eller annat sätt! Att bo i världen är ett urval av Ginzburgs artiklar och essäer. Jag hittade boken på grund av sitt fina omslag. Hon skriver bland annat om hur hon besöker operan regelbundet. "Jag förstår mig inte på musik, därför lyssnar jag inte. Ofta sover jag, eller så tänker jag. Jag tänker på alla operor jag hört i mitt liv. Inte lyssnat på, hört. Kanske också hört är för mycket sagt. Jag tänker på alla de operor jag bevistat, ett onödigt vittne, förlorat i egna tankar."
Florins nya bok Hemligheter är ett liberetto.
Ginzburg har en essä om trasiga skor, som är en riktig lite pärla. Perla heter förlaget som gett ut boken, så passande.


- Jag tänker ofta på dig.
Hur tänker du?
- Kanske inte på dig, men på att jag har så få minnen av dig
och att de minnena kanske mest är påhitt och fantasier, byggda
runt ingenting Som dammtovor runt en torr brödsmula.
Jag önskar att jag hade fler och säkrare minnen av dig.

Det känns som om jag nu borde fråga dig ifall du kan förlåta mig?
- Vill du fråga det?
Nej. Verkar jag förhärdad? Det är inte meningen. Men det känns
meningslöst med sådana frågor. "Kan du förlåta mig?"
Det är väl sådant man säger om man trampar någon
på tårna på bussen? Det jag gjorde är oförlåtligt. Hur skulle man
kunna förlåta något sådant?
De som blir kvar måste väl leva med det ändå?
Det oförlåtliga är oförlåtligt hela tiden, men det går väl att uthärda?
Och i längden är väl det oförlåtliga det enda som är värt att förlåta?
Saknar du mig fortfarande?

ur Magnus Florins "Ränderna"

(Fotograf: Cato Lein)

Strunta i alla BORDEN

Jag borde städa, borde laga mat, borde läsa och rent av sticka varma vackra vantar… Strunta i alla borden! Sätt dig ner i lugn och ro och  lyssna till " Sonja Åkesson tolkad av", en samlingsskiva med kvinnliga svenska artister som tolkar Sonja Åkessons poesi. (Gärna med de vackra vantarna)
Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Britta Persson, Lisa Nilsson och Lena Swanberg är några av artisterna. Och en av mina absoluta favoritsångerskor Nina Ramsby, hon gör en så fin tolkning av Skärvor av en svit.
Så låna, lyssna!

Så himla charmig!

Vad gör man när man kommer hem en onsdagskväll efter jobbet? Jo, tar fram den halvfärdiga halsduken och sätter på en film från bibblan. Jag vet inte hur många filmer jag lånar som jag aldrig ser... så jag vet inte vad jag missar!

Men ikväll såg jag en så himla charmig film! Mike Leighs Career girls. Den handlar om Annie och Hannah som bodde ihop när de pluggade på universitetet. Nu träffas de igen efter sex år. Udda karaktärer, men så härligt att se Hannah, spelad av Katrin Cartlidge ilskna utspel!

Förnumstig=TRIST

Förnumstig var det ord jag tänkte på när jag lyssnade till Alexander McCall Smiths Det varsamma bruket av komplimanger. När författaren kom ut med sin populära bok Damernas detektivbyrå började jag läsa den... men så trist och käck! Läste bara några kapitel. Och den här var inte mycket bättre! Fick den i julklapp så jag kände mig lite tvungen är läsa den, så jag vet vad jag ska säga när vi träffas i bokcirkeln igen. Men hjälp, vad säger man när givaren köpte den för lite underhållningsläsning?? Det har i vilket fall fått mig att tänka på vad underhållningsläsning är för mig. Underhållning kan möjligen vara när jag tycker böcker är roliga, men jag är inte förtjust i roliga böcker... Jag vill läsa böcker som ger mig tankar eller som har ett språk som jag tycker om!

Nu har jag i vilket fall lyssnat färdigt (skönt!) och ny CD-bok är "Is och vatten, vatten och is" av Majgull Axelsson, med inläsare Gunnel Fred. Gunnel Fred som inläsare är verkligen en extra bonus!

(Bilderna kommer från Arbetarbladet och Aftonbladet)

Peace, kommunistvantar och tävling..

Fäste sista tråden på mina svarta pulsvärmare i Alpacagarn. De är stickade i ett mönster från Drops design.
Jag hittade mönster på roliga vantar som Clara stickar har lagt upp på sin blogg. De passar till min äldsta dotter.
Så har jag köpt ett garn, Debbie Bliss Andes, som jag är så nyfiken på, från Nysta.Och ett mönster på ett par Peacevantar av Johanne Ländin.
Har även anmält mig till en utlottning av garn från Cina´s Kryp-in.

Nu ska jag sätta mig och sticka en stund och lyssna till Niceville av Kathryn Stockett.

Vanlig vardag igen!

Nu är helgerna över och vardagen är här med tidiga mornar och ute är det moddigt och halt... Ska dessutom jobba i helgen, vilket oftast är trevligt. Bibblan fylls av andra besökare i större utsträckning. Barnfamiljer och lite mer långväga lässugna, det är inte så stressigt.

Hilma Jakobsson från Alemarken stickade dessa
vantar till sin sonson Rune på 30-talet

Äntligen är mina vantar färdiga och jag är nöjd! Mönstret hittade jag i Skönt stickat av Paula Hammerskog och Eva Wincent.En liten förändring dock, mudden stickade jag randig, det blev väldigt fint!

Vackrast i fönstret just nu!

Allt gott ska komma dig till del

I mitt bibliotek hemma saknades det inhemska författare, eftersom det överlag var ont om böcker i en ekonomi som vår, men det kunde också bero på att deras böcker förbjudits av regeringen. Om jag någon gång hade fått tag på en bok av en afrikansk författare var det i London, i en stadsdel jag brukade åka till för att köpa matbananer, i en bokhandel med draperier gjorda av kentetyger. Inte i någon av de böcker jag fått i min hand fanns det personer lika mångsidiga som de människor jag kände. Och dessutom verkade det som om afrikanska författare hela tiden var tvungna att förklara de enklaste ting för resten av världen. För en afrikansk läsare kändes det som om saker och ting blev alltför ingående beskrivna. Ta harmattan, till exempel. Man visste ju redan: en period från december till januari, damm i ögonen, hosta, kyliga morgnar och fram mot eftermiddagen svettiga armhålor. När jag läste utländska böcker förklarade de aldrig naturliga saker, som snö. Hur den knarrade under skorna, blötte ner ens ansikte så att det blev både varmt och kallt.

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta var en av mina absolut största läsupplevelser förra året! Den är utgiven av bokförlaget Tranan och översatt av Birgitta Wallin.Vi får följa Enitan mellan åren 1971 till 1995. I romanens början är hon en liten elvaåring som lever privilegierat i en förstad till Lagos. Hennes vän och raka motsats, grannflickan Sheri får stor betydelse för Enitan.
I berättelsen följer vi också Nigerias politiska historia av militärkupper, censur och terror och hur det påverkar Enitan. Sefi Atta har skrivit en mycket intressant och viktig bok.