Sapfo och Marstein

Det har varit himla svårt att hitta rätt i litteraturen efter min stora läsupplevelse med Ejersbo, men idag började jag läsa Trude Marsteins Ingenting att ångra. Oj! vilket flyt i texten, så härlig att läsa!
Göra gott, hennes förra roman på svenska, innefattade mer än hundra personer där berättarrösten vandrade från person till person var spännande. När jag läste den var det som berättarna höll mig i luften för att lämna över mig till nästa röst, det var en häftig upplevelse. Den här nya romanen ser helt annorlunda ut. Vi får följa det gifta paret Heidi och Vegard inifrån deras tankar. Och då blir det lika ostrukturerat som tankar är. Och jag tycker att Marstein lyckas så väl med virrvarret tankar!
Jag har mest stickat den senaste tiden och läst spridda kärlekstexter. På lördag ska en kollega och jag läsa texter om kärlek i Sveriges minsta (?) konsthall.
Kanske den finaste kärleksdikten?
Ylva Eggehorns översättning av Sapfos mest kända dikt:

Som en gud - ja, om det var möjligt, större

Charles-August Mengin

frihet än en gud har den man som ser dig
som får sitta hos dig och sakta fylla 
         ögon och läppar 

med ditt leende: när min tanke söker
bilden av er båda försvinner kraften
ur min kropp, ja, bara jag flyktigt ser dig
         tystnar allt i mig

värnlös, utan ord står jag när du kommer
elden strömmar under min hud och hörseln
lyssnar in mot hjärtats och könets mörker
       - allting förmörkas:

svetten bryter genom min kropp som tårar
och jag darrar, blek som det gräs där hösten
med sin kyla tagit all färg, ja, som om
         döden var nära.