Så himla charmig!

Vad gör man när man kommer hem en onsdagskväll efter jobbet? Jo, tar fram den halvfärdiga halsduken och sätter på en film från bibblan. Jag vet inte hur många filmer jag lånar som jag aldrig ser... så jag vet inte vad jag missar!

Men ikväll såg jag en så himla charmig film! Mike Leighs Career girls. Den handlar om Annie och Hannah som bodde ihop när de pluggade på universitetet. Nu träffas de igen efter sex år. Udda karaktärer, men så härligt att se Hannah, spelad av Katrin Cartlidge ilskna utspel!

Förnumstig=TRIST

Förnumstig var det ord jag tänkte på när jag lyssnade till Alexander McCall Smiths Det varsamma bruket av komplimanger. När författaren kom ut med sin populära bok Damernas detektivbyrå började jag läsa den... men så trist och käck! Läste bara några kapitel. Och den här var inte mycket bättre! Fick den i julklapp så jag kände mig lite tvungen är läsa den, så jag vet vad jag ska säga när vi träffas i bokcirkeln igen. Men hjälp, vad säger man när givaren köpte den för lite underhållningsläsning?? Det har i vilket fall fått mig att tänka på vad underhållningsläsning är för mig. Underhållning kan möjligen vara när jag tycker böcker är roliga, men jag är inte förtjust i roliga böcker... Jag vill läsa böcker som ger mig tankar eller som har ett språk som jag tycker om!

Nu har jag i vilket fall lyssnat färdigt (skönt!) och ny CD-bok är "Is och vatten, vatten och is" av Majgull Axelsson, med inläsare Gunnel Fred. Gunnel Fred som inläsare är verkligen en extra bonus!

(Bilderna kommer från Arbetarbladet och Aftonbladet)

Peace, kommunistvantar och tävling..

Fäste sista tråden på mina svarta pulsvärmare i Alpacagarn. De är stickade i ett mönster från Drops design.
Jag hittade mönster på roliga vantar som Clara stickar har lagt upp på sin blogg. De passar till min äldsta dotter.
Så har jag köpt ett garn, Debbie Bliss Andes, som jag är så nyfiken på, från Nysta.Och ett mönster på ett par Peacevantar av Johanne Ländin.
Har även anmält mig till en utlottning av garn från Cina´s Kryp-in.

Nu ska jag sätta mig och sticka en stund och lyssna till Niceville av Kathryn Stockett.

Vanlig vardag igen!

Nu är helgerna över och vardagen är här med tidiga mornar och ute är det moddigt och halt... Ska dessutom jobba i helgen, vilket oftast är trevligt. Bibblan fylls av andra besökare i större utsträckning. Barnfamiljer och lite mer långväga lässugna, det är inte så stressigt.

Hilma Jakobsson från Alemarken stickade dessa
vantar till sin sonson Rune på 30-talet

Äntligen är mina vantar färdiga och jag är nöjd! Mönstret hittade jag i Skönt stickat av Paula Hammerskog och Eva Wincent.En liten förändring dock, mudden stickade jag randig, det blev väldigt fint!

Vackrast i fönstret just nu!

Allt gott ska komma dig till del

I mitt bibliotek hemma saknades det inhemska författare, eftersom det överlag var ont om böcker i en ekonomi som vår, men det kunde också bero på att deras böcker förbjudits av regeringen. Om jag någon gång hade fått tag på en bok av en afrikansk författare var det i London, i en stadsdel jag brukade åka till för att köpa matbananer, i en bokhandel med draperier gjorda av kentetyger. Inte i någon av de böcker jag fått i min hand fanns det personer lika mångsidiga som de människor jag kände. Och dessutom verkade det som om afrikanska författare hela tiden var tvungna att förklara de enklaste ting för resten av världen. För en afrikansk läsare kändes det som om saker och ting blev alltför ingående beskrivna. Ta harmattan, till exempel. Man visste ju redan: en period från december till januari, damm i ögonen, hosta, kyliga morgnar och fram mot eftermiddagen svettiga armhålor. När jag läste utländska böcker förklarade de aldrig naturliga saker, som snö. Hur den knarrade under skorna, blötte ner ens ansikte så att det blev både varmt och kallt.

Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta var en av mina absolut största läsupplevelser förra året! Den är utgiven av bokförlaget Tranan och översatt av Birgitta Wallin.Vi får följa Enitan mellan åren 1971 till 1995. I romanens början är hon en liten elvaåring som lever privilegierat i en förstad till Lagos. Hennes vän och raka motsats, grannflickan Sheri får stor betydelse för Enitan.
I berättelsen följer vi också Nigerias politiska historia av militärkupper, censur och terror och hur det påverkar Enitan. Sefi Atta har skrivit en mycket intressant och viktig bok.

Om skörhet i livet

Beate Grimsrud på bokmässan 2010

Beate Grimsruds bok En dåre fri är en bok som nästan tagit andan ur mig! Grimsrud har skrivit en roman, med ett mycket naket språk, om en kvinna som tillbringar hälften av sin tid på mentalsjukhus. Vi får följa Eli Larsen från den norska barndomen till vuxen författare och filmare i Sverige. Grimsrud blottlägger Elis rädslor och tillkortakommanden på ett sätt så att jag skulle vilja bli karaktärens bästa vän och följeslagare. Tidigt kommer "småpojkarna" in i Eli, den ledsne Espen som gråter, lekkamraten Emil, revoltören Erik och så senare Prins Eugen till henne. De styr och ställer med den vuxna Eli så att hon inte klarar ett liv på egen hand.Boken handlar också mycket om vänskap, om de många vännerna som stöder och finns för Eli när det är som värst. Ett fint porträtt tecknar Grimsrud över Lolo som är (som jag tolkar) hennes närmsta kärlek.

Jag har varit på avdelningen under helgen. Jag sov inte då heller. Men jag fick berättelser, gåvor i natten. Jag blev mest glad för den lilla flickan som är jag och som berättar sagor för sina klasskompisar på väg hem från skolan. Hon kissar på sig. Hennes poäng försvinner i en gul fläck i snön som alla ser. Hela barndomen var fylld med såna gula fläckar i snön. Jag har skrivit om det, och om avdelningen. Men jag vill inte bli någon offentlig patient. Jag tröstar mig med att en roman är en roman och bara speglar skärvor av verkligheten. Hur man tror det var och hur man önskar att det varit. Skärvor av det olevda livet. Valda ögonblick, påhittade ögonblick. Berättelsen som föder nya berättelser. En personlig berättelse. Som framtår som sannare och sannare för en, ju längre bak i tiden den ägde rum. Språket. Som flyger in i pennan när man övat. Men ändå är detta att skriva en bok att låta en bit av mig leva ett liv jag inte kan kontrollera. En bit av mig som flyger omkring som ett utflyget barn jag glömde lära klä på sig innan hon försvann hemifrån.